Thursday, November 8, 2012

Valäventyret är över

Nu har allt valrelaterat slutat och USA återgår saka men säkert till vardagen. Kampanjtågen har slutat rulla och hemma i folks trädgårdar plockas valskyltarna upp en efter en. Många är glada att valhysterin nu får ett slut och att man åter igen kan få se lite vanlig reklam när man tittar på TV.

Hur man ska ta och sammanfatta dessa 20 dagar som vi spenderade i USA innan valet är svårt att säga. Många människor, många intryck. Men ett ord tycker jag ändå sammanfattar det hela väldigt bra; större! Jämför du med en svensk valrörelse så är allt mycket större och mycket mer. Allt från alla de skylltar och knappar som finns överallt till de skrikande folkmassorna på de stora eventen som de båda kampanjerna arrangerat. Trots detta är det mara en liten del av människorna som engagerar sig så mycket. Många har varit trötta länge, även de som kampanjat och varit som allra mest engagerade längtar efter att få ta det lugnt igen.

Hos det amerikanska folket är dock längtan stor att politikerna ska komma igång med den svåra uppgiften att lösa de ekonomiska problem som landet står inför, bland annat med den allt växande statsskulden. Jag själv är nog också ganska mätt på kampanjbudskap och stora tal, de kommande dagarna ska jag försöka se andra delar av USA än bara den politiska. För oss där hemma kommer valrörelsen säkerligen inte bli lika påtaglig som den varit här, men säkerligen dröjer det inte allt för länge innan den drar igång, 2014 är det ju ett val mer än vanligt, då vi några månader innan det vanliga valet väljer ledamöter till Europaparlamentet.

Tuesday, November 6, 2012

Obama sitter fyra år till


Då är det mer eller mindre klart att Obama kommer att fortsätta styra USA de kommande fyra åren. Reaktionen på demokraternas valvaka går inte att ta miste på, glädjen var överväldigande! Men det kommer inte bli en enkel andra period för presidenten. Det finns flera stora svåra frågor framöver, framförallt med ekonomin som måste tas tag i. Situationen i kongressen kommer inte att förändras utan demokraterna kommer fortsatt ha majoriteten i senaten och republikanerna kommer ha majoritet i representanthuset. Det kommer vara en period nu då politikern från båda partierna måste se till att kunna jobba tillsammans för att kunna lösa de problem som man står inför.

Under morgondagen kommer vi skriva en större analys på valresultatet, valrörelsen och den resa som vi har gjort. Men än så länge får ni nöja er med bilder från demokraternas valvaka.








Mycket lika, men Obama verkar leda


De senaste opinionsundersökningarna visar att det kommer vara ett tajt lopp mellan de två kandidaterna. Nationellt så leder Romney med mindre än 1% enhet. Men när man går in på de viktiga staterna så ser det ut att Obama kommer kunna ta hem de electoral-votes som krävs för att han ska kunna fortsätta sitta kvar i Vita Huset. Som det ser ut nu så har Obama en ledning i Ohio, vilket är en av de viktigaste staterna att vinna.

Men de undersökningarna som vi nu fått se har gjorts fram till lunch i dag, så fortafarande är vallokalerna öppna och mycket kan hända, så det kommer bli en fortsatt spännande kväll.

Just nu är vi på plats på republikanernas valvaka i Washington och vi får se ifall de blir gladare och gladare här allt eftersom resultaten kommer in, eller det motsatta.

Skulle du rösta med denna kö?


Så har vallokalerna öppnat. Egentligen öppnade de redan klockan sex i dag på morgonen och kommer hålla öppet fram till sju lokal tid. Köerna är otroligt långa i jämförelse med Sverige. I Fairfax Virginia, där vi var tidigare i dag hade väljare fått vänta i upp till tre timmar för att få rösta. Valsedlarna är mycket mer omfattande än hemma, speciellt när man också ska ta ställning till olika lagförslag, bland annat kommer väljarna i Virginia ta ställning till flera olika förändringar av delstatskonstitutionen.

Utanför vallokalen lyckades vi få kontakt med några väljare som lagt sin röst. För många handlar det om ekonomin, om hur man ska få fart på jobbtillväxten igen. Många av dessa väljare kommer om troligen att lägga sin röst på Romney. Men för många handlar det också om de sociala frågorna. Det handlar om sjukvårdförsäkringen och det handlar om möjligheter att också kunna ha råd med sina huslån. Och många av de väljarna lägger sin röst på Obama.

Köerna kommer fortsatt vara långa under valdagen och rapporter säger att i Ohio kan köerna sträcka sig upp till fem timmar för nå vallokalen.

Spänningen fortsätter och om några timmar har vi förhoppningsvis en indikation.

I dag vinner Obama!


Det är valdagen. Dagen då alla de timmar och alla miljarder som kandidaterna lagt ner på sina kampanjer ska få veta ifall deras arbete kommer att ge resultat eller inte. Men alla vill vi förstås gissa och berätta om vårt stalltips inför valet. Jag sticker kanske inte ut hakan när jag säger att jag tror att Obama vinner. Flera tyckare har gjort det samma.

Obama verkar ha haft vind i seglen de senaste dagarna i opinionsundersökningarna och stämningen här i Washington säger mig att det åt en Obamaseger som allt lutar. Men samtidigt ska man inte sätta allt för stor tilltro till alla de undersökningar som kommer ut. Vad man säker kan säga från dem är att det är mycket jämt mellan kandidaterna och att det verkligen kommer vara först på valdagen som allt kommer att avgöras.

Frågan är med vilket mandat i ryggen som Obama kommer fortsätta styra USA med. Kongressen kommer troligen att vara delad med en majoritet för demokraterna i senaten och en majoritet för republikanerna i representanthuset. Detta kommer troligen göra det fortsättningsvis svårt för Obama att få igenom nya reformer i kongressen. Dessutom kommer inte Obama att ha samma folkliga stöd som efter förra valet. Många är besvikna eller känner i alla fall inte samma entusiasm som de gjorde tidigare. Det kommer alltså inte vara en röst för Obama utan mer en röst på honom för att man ändå tror att Romney skulle vara värre.

Hur de fyra kommande åren kommer bli är som sagt mycket svårt, men just nu skulle jag sätta mina pengar på att det blir fyra år till med Obama.

Monday, November 5, 2012

Kan de bryta tvåpartisystemet?


Hemkommen efter att ha följt tredjepartidebatten mellan Libertarianernas kandidat Gary Johnson och Green partys kandidat Jill Stein. Det var väl inte direkt en livad debatt. Mestadels tilläts kandidaterna få hålla monolog med sig själva, då det inte var mycket interaktion mellan dem. Dock lyckades eller försökte Gary Johnson att komma i diskussion med sin motståndare. Till viss del beror troligtvis det dåliga debattempot på att moderatorerna gjorde en ganska instabil och ostrukturerad insats. De lät bland annat Jill Stein få tala all för länge helt ostörd.

Debatten sändes och hölls av RussiaToday, RT. En TV station som till största delen är finansierad av den ryska staten. För oss kändes det lite som en paradox att en debatt som arrangeras för att se till att flera kandidaters röster blir hörda görs på en TV-kanal som finansieras från ett land där man nog kan önska mer av att låta fler politiska röster komma till tals.

Gary Johnson är den kandidat som enligt opinionsundersökningarna har störst chans att faktiskt komma hyfsat i sluträkningen. Målet för hans kampanj är att komma över 5 % av rösterna vilket skulle innebära att Liberatarianska partiet skulle få tillgång till mycket mer statliga kampanjmedel. Att han skulle lyckas verkar vara svårt och målsättningen att 2016 så ska partiet ha chans på presidentposten känns också ganska mycket som önsketänkande.

På många sätt tror jag personligen att USA skulle gynnas ifall fler partier skulle kunna få inflytande över politiken och vara med och skapa agendan. Bara det faktumet att människor skulle kunna ha fler alternativ än två skulle vara ett stort framsteg. Men 2016 är nog allt för optimistiskt. Men med högt satta mål och ihärdigt arbete så kan det nog ske en dag. Men kvällens debatt bidrar nog dock inte så mycket till det.Kan de bryta tvåpartisystemet?

Sunday, November 4, 2012

Är skillnaden mellan de två first-lady-kandidaterna politik?

Vi är nu framme i Washington DC. Staden som snart kommer antingen fortsätta vara hemmaplan för Barack Obama eller bli hemmaplan för Mitt Romney. Med dem kommer hela familjen och såklart deras fruar som här i USA kallas för first lady.

I gårkväll var vi på ett rally med Michelle Obama på Universitetet i Gambier uppe i nordöstra Ohio. En tillställning som fylldes av väntan, men också av tal om framtiden, tro, hopp och förändring. Vi har nu sett både Ann Romney och Michelle Obama och man kan då givetvis fråga sig vad skillnaden är mellan de två fruarna. Nu vet inte jag hur rättvisande det är att döma dem efter att ha sett dem bara en gång, men jag skulle säga att den största skillnaden handlar om politik.

När vi för några veckor sedan såg Ann Romney på ett event norr om Miami, så talade hon om sin man, hur han var som person och mycket om hans karaktär. Hon var heller inte ensam. Grannar, vänner och andra gjorde samma sak när de kom upp på scen och skulle hålla sitt tal. Man ville berätta om människan Mitt Romney. Få folk att känna till hans familjehistoria, vad som betytt mycket för honom i livet och hur han har påverkat andra. I media har han annars mest portreterats som den kalla affärsmannen.

Men Michelle talade politik. Det var allt från hur hennes man var den som gav order att ta ut Osama Bin Laden till att de ekonomiska förutsättningarna för att kunna gå på collage nu är bättre. Det handlade om Obamas sjukvårdsreform och Obamacare och att ekonomin gått från ett katastrofläge till i alla fall en sakta återhämtning.

Man kan givetvis säga att Mitt Romney inte suttit fyra år vid makten och det kanske inte finns lika mycket politiska argument att ta upp på alla de kampanjmöten Ann hållit. Men visst får det också Ann att framstå som osjälvständig och som ståendes klart och tydligt bakom sin make och inte bredvid honom.

Nu är det ungefär två dygn kvar tills vi troligtvis han några indikationer om vem som kommer bo de kommande fyra åren i Vita Huset och vilken familj det är som följer med.

Michelle pratade politik



Inte så märkligt, tänker kanske ni, hon är ju ändå presidentfru. Håller hon i ett kampanjmöte borde det ju vara politiskt. Men när vi var på kampanjmöte med Ann Romney översvämmades vi istället av historier om Mitt Romneys goda karaktär och fantastiska livsprestationer. Grannar, medarbetare och Ann själv höll långa tal helt utan politiskt innehåll.

Så att Michelle mestadels pratade politik blev lite trevlig omväxling. Att vara en god granne är hedersvärt, men kanske inte något som ska lyftas upp på ens president-cv.











Saturday, November 3, 2012

Vårt livs viktigaste val


Kampanjmötet med Romney i går var verkligen imponerande att se. Runt arenan stod tiotals lastbilar som använts för att transportera scener och annat material. 18 000 människor var på plats. En enorm känsla att få vara på plats. Det här slog med råge Obama-eventet i Ohio.

De republikanska eventen präglas av en betydligt mer ödesmättad och allvarlig stämning än Demokraternas. På eventet igår pratade talarna om "the most important election of our lifetime" och "our generations great struggle". Även om det inte sägs rakt ut finns det ett stort Obamahat, som delvis grundar sig i en misstro mot att presidenten verkligen vill väl. Skyltar som "Romney loves USA" skvallrar om att man tror att det finns de som inte älskar USA.

På eventet igår viftades det med amerikanska flaggor och talarna återkom gång på gång till den amerikanska drömmen. Här finns en verklig känsla av att USA är exceptionellt som inte är lika stark på Obama-event. Som Republikanernas ordförande Reince Priebus uttryckte det: "We have to decide whether we want to live the american dream, or in the european nightmare". Vi svenskar ser kanske lite annorlunda på Europa, men publiken hurrar.

Vissa delar av USA är verkligen som att besöka en helt annan verklighet.

Friday, November 2, 2012

Slutspurten är igång!


Mitt Romney och Paul Ryan samlades båda i West Chester Ohio för att tillsammans inleda avslutningen på den rekordlånga valkampanjen. Slutspurten kommer att ta dem båda inte bara mellan Ohio och Florida som under valrörelsen utkristalliserats till att bli de stora avgörande delstaterna. Efter Stormen Sandy har Obama lyckats marginellt men ändå något bättre i opinionen. Det går verkligen inte att ta miste på entusiasmen på folksamlingen som redan hade börjat köa när vi anlände två timmar innan de ens började släppa in folk på arenan. De mest hängivna anhängarna kommer när eventet är slut ha spenderat över sex timmar utomhus, för att få se sin presidentkandidat i mindre än en timme.

När de sedan äntligen blev insläppta genom säkerhetskontrollen så har det blivit underhållna av ett en marschorkester och som på alla Romneyevent countrymusik. Trots den låga temperaturen så är stämningen ändå hög bland deltagarna. Fyra dagar innan valet var det några av deltagarna som utbrast i rop om ”four more days” (fyra dagar till). En självklar parodi på vad Obamaanhängarna brukar skandera ”four more yeras” (fyra år till).

En nästan ändlös ström av senatorer, guvernörer och andra politiker talade inför den mycket engagerade publiken. Bland talarna fanns New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani och förre republikanske kandidaten John MaCain. Bland talarna varnade man för Obama och att han vill införa det samhälle som finns i Europa. Man överger den amerikanska drömmen till förmån för den europeiska mardrömmen. Dagens jobbsiffror användes också flitigt i de verbala attackerna mot Obama. Siffrorna visar på 171 000 nya jobb under oktober, men samtidigt steg arbetslösheten till 7,9 % vilket är 0,1 % enheter högre än när Obama blev president. Men till slut var det dags för vice-president-kandidaten Paul Ryan som tillsammans med sin fru, berättade om den framtid och den förändring som Mitt Romney och han skulle kunna genomföra. Till slut var det så paret Romney som äntrade scenen. Romney höll ett tal som till en början startade med att attackera de senaste fyra åren med Obama. Han berättade att Obama inte hållit sina löften och att han inte kunnat leverera den förändring han utlovade för fyra år sedan. Talet avslutades dock i ett försök att beskriva hur han som president skulle bidra till att förena landet, sträcka ut handen till den andra sidan och se till att jobba tillsammans med både republikaner och demokrater.























Nu läggs den sista växeln in i kampen om vem som ska spendera de kommande åren i Vita Huset och Mitt Romney kommer kämpa ända in till det sista.

Korvfestarnas korvfest


I den moderna världen har politik alltid varit männens domän. I Sverige, såväl som i alla andra västländer, är det män som dominerar i partiernas ledarskikt och på de viktiga ministerposterna. Jämfört med vårt hemland är dock USA korvfestarnas korvfest. Våran resa har gått från stort till smått. Från stora kampanjmöten med presidentkandidaterna till små intervjuer med studentföreningar och ungdomsförbund. Av alla organisationer och partiavdelningar vi pratat med har alla, utom en, hänvisat oss till män. Det är män i studentförbundens toppskikt, det är män som ledar lokala ungdomsavdelningar och det är män som hänger på de andra männen för att träffa oss på intervju. Ni som reagerat över att intervjuerna och bilderna på bloggen nästan enbart är på män: det är så politiken ser ut här på andra sidan Atlanten. Vi visar hellre upp verklighetens imperfektioner än önskvärda fantasier.

Paradoxalt nog har en av valrörelsens viktigaste frågor varit så kallade "women issues". Lika lön för lika arbete, aborträttigheter och arbetslösheten bland kvinnor var hett stoff i den andra presidentdebatten. Lily Ledbetter Fair Pay Act, den första lagstiftning som Barack Obama godkände som president, utökar rättigheterna att stämma arbetsgivare för lönediskriminering. Från konservativt håll är man skeptisk och Romney har hittills duckat på frågan om han skulle dra tillbaka lagstiftningen. Också i abortfrågan har Mitt Romney gett tvetydliga budskap. Obama förlorar samtidigt på att den ekonomiska utvecklingen lett till allt högre arbetslöshet bland kvinnor. Båda sidor kämpar med sina argument.

Kvinnornas röster har varit viktiga att håva in för de båda kandidaterna i årets val. Kanske skulle det bli lättare om de som fiskade inte enbart var män?

I dag intervjuade vi en presidentkandidat


Nämligen Gary Johnson, kandidat för Libertarian party. Den libertarianska rörelsen växer allt mer i USA, speciellt bland unga och bland studenter. Ingen tror att Johnson kan vinna presidentvalet i år men fler röster kan innebära tillgång till mer offentligt kampanjmedel och att de automatiskt hamnar på nästa års valsedlar. Når de fem procent, vilket är avlägset för stunden, väntar riktigt stora resurser. Då utmanas tvåpartisystemet i grunden. En längre analys av libertarianerna väntar senare. Här kommer bilderna från dagens event.











Varför Skåne ska bli danskt

IHOPs danska pannkakor:


IHOPs svenska pannkakor:


Just saying...