Vart tog utrikespolitiken vägen?

I de flesta presidentvalrörelser så är utrikespolitiken ett hett ämne. USA har en stor militär närvaro i många länder och har allt som oftast varit med om mer eller mindre krigsliknande situationer. Men valet för fyra år sedan ändrade till viss del detta faktum. Obama gick till val på att avsluta krigen i Irak och Afghanistan och se till att trupperna kan komma hem. I år har utrikespolitiken lyst med sin frånvaro. Under den sista TV-sända debatten (vars ämne var just utrikespolitik) som var mellan de två kandidaterna var det egentligen inte mycket som skiljde dem åt när det kommer till vad de faktiskt tänker sig göra. Men lyssnar man på retoriken ser man ändå två olika förhållningssätt till omvärlden.

Åsiktskillnaderna märker man också när vi träffat amerikaner, dels de som är engagerade och vet vem de ska rösta på men också hos de som inte vet på vem de ska rösta. Vi har mött alla extremerna men i stort kan man skönja två läger. Det finns dem som tycker att USA:s roll är att leda resten av världen, att man ska vara en stark röst och inte buga för någon. Denna falang menar att Obama har rest runt på en förlåt-mig-resa över världen och spridit en blid av ett svagt USA. Man menar att den amerikanska armens styrka är det som garanterar att man behåller sitt försprång internationellt sätt och att försvarsbudgeten borde ökas. Samtidigt måste man få ordning på ekonomin och att vara i skuld till Kina ser man som ett stort problem.

Den andra sidan är nu som för fyra år sedan fortsatt mycket trötta på krig och militären. Man tycker egentligen att den amerikanska militära styrkan är allt för stor och att pengarna borde läggas på bättre saker, som att förbättra ekonomin och se till att fler kan få jobb. Vikten av ett starkt USA internationellt ligger inte lika högt uppe i prioriteringen i stället vill man ägna fokus åt att investera och bygga upp hemlandet, få ordning på ekonomin och bli mer trovärdig på att man också kan sköta sitt eget land.

Visst finns det också andra åsikter. Bland annat har vi här i Ohio träffat libertarianer som menar att USA borde ha en mer tillbakadragen hållning när det kommer till utrikespolitik. Man vill minska antalet militärbaser som USA har runt om i världen, man ser att man borde använda sig ut av helt andra metoder i frågan om Iran och Israel. Det internationella biståndet borde minska. Allt givetvis på lång sikt. Men ändå en symbol för att det finns en annan åsikt om hur USA borde förhålla sig till resten av världen och vilket roll USA faktiskt ska spela internationellt sätt.

Båda sidor kan dock förena sig i åsikten om att den amerikanska ekonomin måste bli bättre och starkare (även libertarianerna). Hur detta ska gå till är den stora frågan som de två kandidaterna krigar om i denna valrörelse. Oavsett i vilken ringhalva man ställer sig när det handlar om utrikespolitiken så kommer det vara ekonomi och jobben som avgör vems namn man lägger sin röst på den 6:e november.